I början på Juni…

Tänkte försöka få liv i den här saken igen.

Problemet är bara att det inte finns någonting att skriva om egentligen. Då tänkte jag såhär. Jag öppnar ett nytt fönster i Safari och klickcar in mig på aftonbladets eminenta(?) nättidning och ser vad som händer i världen(?). Sånt engagerar folk har jag hört. Nyheter, skvaller, viktminskning, tragedier, sjukdomar etc.

Högst upp på huvudsidan:
”Rosenberg skadad – lämnar kvaltruppen”
- Ja vad säger man? Nu kanske vi har chansen trots allt att bräcka det gamla silvret från ‘58? Jag har hört att man måste göra mål om man ska vinna matcher, så nu har vi chansen Sverige! Sätt upp Lucic så blir det fanimej bättre.

”Ramsay nära konkurs – Sålde Ferrarin”
-Ta ner honom på jorden. Way to go God! Inte fan ska man kunna ha råd med en Ferrari genom att förolämpa folk UTAN att skämmas för att man gör det och istället kallar det att ”vara ärlig”. Varför berättigar ni hans beteende genom att titta på skiten?

”Spår av kokain i Red Bull”
- Är det inte precis som med Coca Cola att den aktiva/farliga delen är borttagen på kemisk väg? Lite förvånande dock att myndigheterna beslagtog 18000 lådor, de borde väl ha lite bakgrund till det kan man hoppas? Eller så var de bara törstiga och trötta på sina otroligt omotiverande kontorsjobb..

Dagens nyheter från aftonbladet alltså..

Jag kan förövrigt meddela att jag nu tagit mitt förnuft till fånga och sökt lite kurser på högskolan. Det ska bli stimulerande, för min omgivning…

Det var ett tag sen sist!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här sist. Jag har haft jäkligt fullt upp med artiklar som ska skrivas för SvenskaFans, en gitarr som ska lära sig att spela Christoffer och ett företag som kräver snöskottning tack vare den här jävla vintern!

Nu skriver jag inte bara för Valencia på SvenskaFans utan också Brasiliens sida. Det är alltid spännande att lära sig nya saker.

Hunden blir stor och tung. 27 Kg på 7 månader.

Nu ska jag få besök av en vän.

Torsdag kväll 19/2

Sitter nu och tittar på fotboll igen, men jag har den här gången gjort det mer spännande då jag har ett glas rött att njuta av. Det gör matchen mellan Fiorentina och Ajax något av en symbol för min frihet. Jag är rätt nöjd faktiskt, inga krav alls idag, eller imorrn..

Härligt!

Nu är jag annars mörkhårig. Jag skulle egentligen bara klippa min dåliga ursäkt till frisyr. Men det slutade mer spännande än så. Jag tokbokade en färgning. Jag har aldrig vart mörk förut, men det känns väldigt bra! Mitt hår växer ändå så jäkla snabbt så det är inget livstidsbeslut taget vilket känns bra för en feglort som jag.

Imorrn blir en härlig dag, tror jag.

Inatt drömde jag föresten två konstiga drömmar, båda med viss politisk inriktning om man vinklar dem så.

I den första drömmen träffade jag en väldigt kort(till orden) och arrogant Cristiano Lucarelli. Men utan att jag visste ordet av, eller för den skull frågat honom,  fick jag hans matchtröja.
Den matchtröjan hade han dessutom på sig ute i parken en solig eftermiddag.
Jag vaknade lycklig, men efter jag förstod att det var en dröm så sjönk min glädje och tog inte fart igen förrän kaffet kommit in i mitt system.
Men innan jag vaknade hann jag också drömma att jag försökte ta bilen hem till mina föräldrar som bor bredvid en vändplan. Det var lättare sagt än gjort eftersom vägen blockerades av tiotalet röda minibussar. På alla dessa bussars baksida stod det med stor gul text: POL POT. Jag blev nog väldigt stressad av konvojen(konstigt va?), för när jag skulle åka därifrån så tänkte jag att ”nu jävlar kör jag om bussfan”, kruxet var dock att vi befann oss på en smal 30-väg med fina familjehus på sidorna. Jag tappade kontrollen och höll precis på att ramma ett av husen när jag vaknade.

Helknäppt.

Jag avslutar  med att citera Sally Santesson. Tänk om fler tog efter den kvinnan!

”Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke”

Utlänningar kan inte ha en förstahund?

http://www.blocket.se/vi/20303313.htm?ca=6_s

Ska man håna invandrare för brister i språket så tycker jag att man kan av ursprungsförfattaren kräva bättre meningsuppbyggnad och att man någon gång provar att använda gemener. Det blir svårt för invandrare att någonsin skaffa en andra hund om man inte får ha en första..

Komiskt men skrämmande.

Söndag 15/2

Nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev här, och för att inte helt tappa suget så lär jag skriva någonting nu såhär framför TV:n som jag återvänt till med viss avsky efter den fina vistelsen hos mormor.
Beck är ändå ett ganska underhållande substitut till Spansk fotboll.
Vem vill se de två sämsta lagen från huvudstaden spela oavgjort? Inte jag, inte idag. För några år sedan så var det ingen tvekan då jag på allvar tror att jag hade utvecklat en lindrig variant av Asperger. Jag missade inte en notis, inte ett klipp på sporten, inte en intervju på radion. Bara det handlade om fotboll.

Nu är jag mer laid-back, och det känns oerhört bra även om jag starkt motsätter mig att vara balanserad i allt man gör.
Balans skapar en falsk trygghet som man sedan sjunker djupare och djupare in i, sen kommer man aldrig loss.

I torsdags var jag på kalas. Farmor fyllde år. Tårta är gott, men det är synd att man aldrig orkar eftersom det ska pressas in mat innan. I Vansbro är det dessutom inte Linsgryta och Dinkel som gäller, utan några rediga fläskkotletter och kokt potatis.
Gôtt Mos!

Alla hjärtans dag var det ju igår också. Vi i min familj bestämde oss för att vi ville vara hemma. Så vi beställde Pizza, köpte Dillchips och glass och bojkottade Melodifestivalen för att istället se Leksand förlora mot Bofors innan Betis gjorde La Liga spännande igen. Jag var helnöjd med kvällen och det tror jag faktiskt Matilda och Tage också var. Nu ska jag se till att inte bli spärrad från SvenskaFans Real Madrid-forum igen, men ändå få fram vad jag egentligen tycker om träbenet Heinze! Mycket fotboll blev det nu, men så kan det bli.

Varar någonting längre än en vecka så är man insnöad.

Så jävla sentimental jag kan vara ibland alltså! Jag blir mörkrädd.

För att få fart på den här skiten så byter jag nu helt format. Rena dagsanteckningar ftw!

Idag är det Fredagen den 13:e. 

Nu har jag tillgång till min lägenhet igen efter två dagar i exil. Det har nämligen dragits kablar hit och dit av elektriker som rusat runt här och där, för att inte tala om hur vidrigt ljudet av när de borrar i betongväggarna är. Hundstackarn kommer få bestående stress- och ljudrelaterade skador. Vi tre flydde alltså kaoset till min mormor som lämpligt nog har en liten stuga på gården som stod ledig och väntade på oss. Helmysigt! Ingen TV, ingen dator, ingen telefon (mobilen laddade jag avsiktligt ur till min sambos förtret) men det nödvändigaste hade jag där.

• Sambo och hund
• En kopp (inget jävla latteglas alltså)
• Kaffe (dock vanligt bryggkaffe, kok hade varit att föredra)
• Radio
• Bok med kåserier av Staffan Heimerson 
• Säng

Jag har alltså haft två dagars semester, helt underbart!

Idag har alltså redan datorn kommit fram som ni säkert märkt. TV:n står på i bakgrunden och jag dricker mitt kaffe i höga cylinderformade muggar igen. Gamla mönster är så lätt att falla in i.

Idag är jag och hunden själva. Jag vet inte vad vi ska hitta på annat än de iskalla promenaderna han kräver av mig. Eller nu far jag med osanning. Jag kräver av hundstackarn att vi ska ut och rasta, han vägrar. Han lägger sig platt på golvet och fullständigt vägrar följa med och där står jag lagom glad 07.40 på morgonen och kvicksilvret sjunkit ner till -17 och måste dra ut honom fast jag bara vill lägga mig att sova igen..

Hoppas det händer något spännande idag så jag har något att skriva om. Det är ju trots allt fredag den trettonde, så någonting borde ju hända.

Nya tag!

Nu är jag på gång igen.

Jag har äntligen kommit på syftet med den här bloggen. Jag ska helt enkelt belysa allt bra som händer runt oss. Allt annat är ovesäntligt.
Man kan inte bekämpa mörkret om man stänger ute ljuset som någon så någon gång. (Eller något liknande)

Igår var jag för första gången på en comedy club och dragplåstret var en känd svensk ståuppare.
För att folk skulle vara i form till huvudakten så fick några mindre kända komiker värma upp publiken, precis som vanligt.
Bland andra var det en lokal debutant som fick chansen. Jag vill inte säga att han misslyckades med att få folk att le, för rolig var han stundvis. Men nervositeten syntes klart och tydligt igenom. När hans nummer var över och han pustade ut ställde han sig märkbart generad(?) och ensam i ett hörn och tittade på nästa deltagare. 

Efter någon minut kom så en helt okänd kille fram till den unge debutanten och erbjöd honom att sitta med deras sällskap. Där tillbringade han resten av kvällen.
Jag blev nästan tårögd och samtidigt förbannad på mig själv för att jag var så jävla tafatt, och inte gick fram själv.
Nämnas bör också att komikern var 18 år gammal, och den gode medmänniskan i ungefär samma ålder, han var dessutom av utländsk härkomst och bar en mössa modell större (Nu får väl jävla SD-kärringarna hicka?!).

Så det finns trots allt hopp för männskligheten trots bloggar som ”Fria nyheter” och ”Politiskt Inkorrekt” som man blir mörkrädd av bara man läser kommentarerna. Jag hatar er!

Det är sån här vardagsmedmänsklighet som måste uppmärksammas. Det ska jag göra!

Världen går under! än sen…

Jag orkar verkligen inte skriva något vettigt. Det är helt tomt överallt.

Man kan vara på en mörk plats men leva i ljuset, och man kan vara på en ljus plats och ändå känna mörkret inom sig.

Jag är verkligen på en ljus plats i världen. Men i horisonten är mycket mörkt.

Hur gör man för att se förbi all skit?

Sköna söndag!

Visst är det härligt med söndag?

Framförallt är det skönt att äntligen kunna få uppskatta veckans sista dag, det fick jag aldrig förr.
Då fanns det något som hette skola som jag visste skulle komma dagen efter.

Jag vaknade alltid på söndagsmorgonen och tyckte jag vaknade för sent. Jag gick alltid och la mig på söndagskvällen och tyckte att jag la mig för tidigt. Jag tillät mig inte att ha roligt däremellan. Det fanns alltid i bakhuvudet att jag skulle göra det bästa av sista helgdagen, och jag blev alltid besviken.

Är det så för alla som går eller har gått högstadiet?
Nu har jag tagit studenten för tre år sedan, och har aldrig uppskattat söndagen så mycket som nu.
Fotboll på TV:n och inga krav på måndagen.
Helt underbart! 

Hoppas jag för all framtid slipper högstadiet! Så lär det ju bli, och det gör mig ännu gladare.

Men.
Jag skulle gärna gått på högstadiet vid 22 års ålder. Så mycket att lära sig, så många att lära känna och så många vilsna och arga människor att slippa ta omvägar förbi. Jag hade regerat!

Smakprov på fotografering!

Som utlovat kommer nu ett smakprov på min nya kamera. Ni ska få se mina oerhört rena skor som trots sin brist på skönhet är väldigt sköna!

Jag har väldigt dåligt tålamod, så jag orkar inte sitta och vänta på att wordpress ska hantera den fullstora bilden.