Nya tag!

Nu är jag på gång igen.

Jag har äntligen kommit på syftet med den här bloggen. Jag ska helt enkelt belysa allt bra som händer runt oss. Allt annat är ovesäntligt.
Man kan inte bekämpa mörkret om man stänger ute ljuset som någon så någon gång. (Eller något liknande)

Igår var jag för första gången på en comedy club och dragplåstret var en känd svensk ståuppare.
För att folk skulle vara i form till huvudakten så fick några mindre kända komiker värma upp publiken, precis som vanligt.
Bland andra var det en lokal debutant som fick chansen. Jag vill inte säga att han misslyckades med att få folk att le, för rolig var han stundvis. Men nervositeten syntes klart och tydligt igenom. När hans nummer var över och han pustade ut ställde han sig märkbart generad(?) och ensam i ett hörn och tittade på nästa deltagare. 

Efter någon minut kom så en helt okänd kille fram till den unge debutanten och erbjöd honom att sitta med deras sällskap. Där tillbringade han resten av kvällen.
Jag blev nästan tårögd och samtidigt förbannad på mig själv för att jag var så jävla tafatt, och inte gick fram själv.
Nämnas bör också att komikern var 18 år gammal, och den gode medmänniskan i ungefär samma ålder, han var dessutom av utländsk härkomst och bar en mössa modell större (Nu får väl jävla SD-kärringarna hicka?!).

Så det finns trots allt hopp för männskligheten trots bloggar som ”Fria nyheter” och ”Politiskt Inkorrekt” som man blir mörkrädd av bara man läser kommentarerna. Jag hatar er!

Det är sån här vardagsmedmänsklighet som måste uppmärksammas. Det ska jag göra!