Så jävla sentimental jag kan vara ibland alltså! Jag blir mörkrädd.
För att få fart på den här skiten så byter jag nu helt format. Rena dagsanteckningar ftw!
Idag är det Fredagen den 13:e.
Nu har jag tillgång till min lägenhet igen efter två dagar i exil. Det har nämligen dragits kablar hit och dit av elektriker som rusat runt här och där, för att inte tala om hur vidrigt ljudet av när de borrar i betongväggarna är. Hundstackarn kommer få bestående stress- och ljudrelaterade skador. Vi tre flydde alltså kaoset till min mormor som lämpligt nog har en liten stuga på gården som stod ledig och väntade på oss. Helmysigt! Ingen TV, ingen dator, ingen telefon (mobilen laddade jag avsiktligt ur till min sambos förtret) men det nödvändigaste hade jag där.
- Sambo och hund
- En kopp (inget jävla latteglas alltså)
- Kaffe (dock vanligt bryggkaffe, kok hade varit att föredra)
- Radio
- Bok med kåserier av Staffan Heimerson
- Säng
Jag har alltså haft två dagars semester, helt underbart!
Idag har alltså redan datorn kommit fram som ni säkert märkt. TV:n står på i bakgrunden och jag dricker mitt kaffe i höga cylinderformade muggar igen. Gamla mönster är så lätt att falla in i.
Idag är jag och hunden själva. Jag vet inte vad vi ska hitta på annat än de iskalla promenaderna han kräver av mig. Eller nu far jag med osanning. Jag kräver av hundstackarn att vi ska ut och rasta, han vägrar. Han lägger sig platt på golvet och fullständigt vägrar följa med och där står jag lagom glad 07.40 på morgonen och kvicksilvret sjunkit ner till -17 och måste dra ut honom fast jag bara vill lägga mig att sova igen..
Hoppas det händer något spännande idag så jag har något att skriva om. Det är ju trots allt fredag den trettonde, så någonting borde ju hända.
