Nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev här, och för att inte helt tappa suget så lär jag skriva någonting nu såhär framför TV:n som jag återvänt till med viss avsky efter den fina vistelsen hos mormor.
Beck är ändå ett ganska underhållande substitut till Spansk fotboll.
Vem vill se de två sämsta lagen från huvudstaden spela oavgjort? Inte jag, inte idag. För några år sedan så var det ingen tvekan då jag på allvar tror att jag hade utvecklat en lindrig variant av Asperger. Jag missade inte en notis, inte ett klipp på sporten, inte en intervju på radion. Bara det handlade om fotboll.
Nu är jag mer laid-back, och det känns oerhört bra även om jag starkt motsätter mig att vara balanserad i allt man gör.
Balans skapar en falsk trygghet som man sedan sjunker djupare och djupare in i, sen kommer man aldrig loss.
I torsdags var jag på kalas. Farmor fyllde år. Tårta är gott, men det är synd att man aldrig orkar eftersom det ska pressas in mat innan. I Vansbro är det dessutom inte Linsgryta och Dinkel som gäller, utan några rediga fläskkotletter och kokt potatis.
Gôtt Mos!
Alla hjärtans dag var det ju igår också. Vi i min familj bestämde oss för att vi ville vara hemma. Så vi beställde Pizza, köpte Dillchips och glass och bojkottade Melodifestivalen för att istället se Leksand förlora mot Bofors innan Betis gjorde La Liga spännande igen. Jag var helnöjd med kvällen och det tror jag faktiskt Matilda och Tage också var. Nu ska jag se till att inte bli spärrad från SvenskaFans Real Madrid-forum igen, men ändå få fram vad jag egentligen tycker om träbenet Heinze! Mycket fotboll blev det nu, men så kan det bli.
