Sitter nu och tittar på fotboll igen, men jag har den här gången gjort det mer spännande då jag har ett glas rött att njuta av. Det gör matchen mellan Fiorentina och Ajax något av en symbol för min frihet. Jag är rätt nöjd faktiskt, inga krav alls idag, eller imorrn..
Härligt!
Nu är jag annars mörkhårig. Jag skulle egentligen bara klippa min dåliga ursäkt till frisyr. Men det slutade mer spännande än så. Jag tokbokade en färgning. Jag har aldrig vart mörk förut, men det känns väldigt bra! Mitt hår växer ändå så jäkla snabbt så det är inget livstidsbeslut taget vilket känns bra för en feglort som jag.
Imorrn blir en härlig dag, tror jag.
Inatt drömde jag föresten två konstiga drömmar, båda med viss politisk inriktning om man vinklar dem så.
I den första drömmen träffade jag en väldigt kort(till orden) och arrogant Cristiano Lucarelli. Men utan att jag visste ordet av, eller för den skull frågat honom, fick jag hans matchtröja.
Den matchtröjan hade han dessutom på sig ute i parken en solig eftermiddag.
Jag vaknade lycklig, men efter jag förstod att det var en dröm så sjönk min glädje och tog inte fart igen förrän kaffet kommit in i mitt system.
Men innan jag vaknade hann jag också drömma att jag försökte ta bilen hem till mina föräldrar som bor bredvid en vändplan. Det var lättare sagt än gjort eftersom vägen blockerades av tiotalet röda minibussar. På alla dessa bussars baksida stod det med stor gul text: POL POT. Jag blev nog väldigt stressad av konvojen(konstigt va?), för när jag skulle åka därifrån så tänkte jag att “nu jävlar kör jag om bussfan”, kruxet var dock att vi befann oss på en smal 30-väg med fina familjehus på sidorna. Jag tappade kontrollen och höll precis på att ramma ett av husen när jag vaknade.
Helknäppt.
Jag avslutar med att citera Sally Santesson. Tänk om fler tog efter den kvinnan!
“Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke”
